söndag 22 februari 2009

Och så var det dags för Sportlov

Nu tar bloggen sportlov och lägger ned bilfrossandet till förmån för skidåkande och barnbrottning i liften.

torsdag 19 februari 2009

Marmorhallarna 1972

Jag fick för ett tag sedan de här fina bilderna från min Porschebildsmeccenat Thomas L - än en gång tack så mycket Thomas! Bilderna är från en bilutställning i Marmorhallarna från 1972.

Porschen är förmodligen den första Porsche Carrera RS som kom till Sverige. Denna hett eftertraktade modell tillverkades under årsmodellerna 1973 till -74 och den här bilen har följaktligen 1973 års modell.

Ibland måste man göra ett litet avsteg från Luftkyldkriteriet om det dyker upp en riktigt tuff bil. Så jag kan inte undanhålla er den här bilden på en tuffa Ferraris som Thomas L tog under samma bilutställning i Marmorhallarna.

tisdag 17 februari 2009

Kaptensgatan 6 idag och för 40 år sedan

Under de första åren var RPB starkt knutna till ett Stockholmsföretag som hette BEA-agenturer. Det var BEA-agenturer som initierade Pirayan och senare skötte försäljningen av den, medan fabriken låg uppe i Burträsk.

Den här bilden och den nedan tog Douglas Kennborn när han var på BEA-agenturers kontor 1968 för att spana in och beställa sin Piraya.

BEA-kontorets showroom verkar ha varit ute på gatan där man ställde sin visnings-Piraya. Den här bilen är förmodligen den mittmotorbil som ägdes av Björn Andrén som var bror till Bo Andrén som drev BEA-agenturer. Om det är den bilen så satt det en mittmonterad 75-hästars Porschemotor i bilen och den förekom i en artikel i tidningen Bilsport 1968 där den testades mot en annan plastbil - SAAB Sonett.

Samma ställe idag den 17 februari 2009. Det är synd att säga att den bilestetiska utvecklingen gått framåt de senaste 40 åren.

Det var här BEA-kontoret låg under slutet av 60-talet. På Kaptensgatan 6 - en liten trång bakgata på Östermalm i Stockholm. På andra sidan kvarteret ligger extremexklusiva Strandvägen, där showroomen för lite dyrare bilar än Pirayor duggar tätt.

Men vad är det för skylt på porten?

Lokal på Kaptensgatan 6 att hyra - hm man kanske borde hyra den och köpa gjutformerna till de finländska GT-karosserna som varit till salu i Finland sedan några år tillbaka. Bara för att se om det var bättre förr.

Diskret fotograf med flerfärgad toppluva och mobilkamera på väg tillbaka till jobbet efter en lunch ute på sta´n.

söndag 15 februari 2009

Jag är imponerad!

Jag skrev för några veckor sedan om Danne som ramlat över en VW från 1960 och kommit på den fullständigt realistika idén på att under 1 månad göra i ordning bilen till en OT-folka och ställa upp i tävlingen Kalldrage. Imponerande speciellt med tanke på att bilen har stått still sedan 1971 och behövde en stor dos kärlek. Läs om Dannes medverkan i tävlingen här.

Om du vill läsa om Dannes insats så kan ni läsa på bloggen där han dokumenterat uppvaknandet från dammig bagge till OT-folka. Här är länken till bloggen.

fredag 13 februari 2009

Konst när den är som vackrast

Varför har inte jag en sådan här tuff plansch hemma hos mig? Tror ni den finns på Gallerix?

onsdag 11 februari 2009

In da hood!

Ett gammalt foto från min hemort - Vällingby. Och trots att centrum de senaste åren genomgått en extreme makeover, så ser just den här delen i princip likadan ut idag. Man kanske borde köpa en gammal bagge och ställa på kullerstenen, mest bara för att dra tillbaka tiden i typ 50 år.

söndag 8 februari 2009

Lime Rock i slutet av 50-talet

Jag hittade de här tuffa bilderna från den amerikanska tävlingsbanan Lime Rock från slutet av 50-talet. Och självklart fanns det Porsche Speedster på en amerikansk tävlingbana under 50-talet.

Ett annat bilmärke som tävlade framgångsrikt i USA under 50-talet var SAAB 93 GT. Men den här bilen verkar inte vara i toppform efter ett möte med jordvallen eller en rullning. De här små juvelerna växer inte på träd, utan är något av den heliga Graalen för SAAB-fantasterna och med ett eget förflutet som ägare av en 2-takts SAAB så måste erkänna att det gör ont att se bilden av förstörd 93 GT.

torsdag 5 februari 2009

En helt vanlig dag på Östermalm i Stockholm

Idag när jag var på väg till stammishaket för att trycka i mig dagens lunch, så möttes man av den här synen utanför jobbet. Porschen lät mulligt när den gled ned till däckhandlar´n. Helt plötsligt kändes promenaden till lunch betydeligt lättare, trots snöblasket. Tack för att det finns mobilkameror!

söndag 1 februari 2009

Den sanna historien!

För snart två månader skrev jag ett blogginlägg om att RPB GTn nedan blivit färdig. Jag skrev att den första ägaren och byggaren bara blev halvfärdig innan stoppet för hemmabyggda bilar infördes den 1 juli 1970.

Jag hade fel! Leif som under en mycket kort tid byggde ihop bilen under våren 1970 hann betydligt längre än halvvägs. Däremot fastnade han i byråkratins kvarnar när de inte ville ge honom dispens med ny besiktningstid efter att han stött på problem med vindrutan. Och bilen rullade för Leif hann lägga 6 km på Jaegerhastighetsmätarens tripp.

Här kommer hans historia:

Det kändes bara som om det var en halvhjärtad satsning från min sida. I verkligheten var satsningen mycket, mycket målinriktad. Alltifrån tummandet på tidningsurklippet av Aztecen under värnplikten fram till det totala nederlaget 3 år senare. Om jag minns rätt behövdes lika mycket pengar som det kostade att köpa en ny Fiat 850 Sport Coupe. Förutom kitet behövdes ju en hyfsad värdbil. Att jag lyckades skrapa ihop pengarna berodde mycket på de traktamenten jag fick samt ett hårt tag om plånboken.

Mesta arbetet lades ner på chassiet, för tanken var ju att bilen skulle hålla länge. Plåtrent - huvudsakligen med handkraft, avfettning med trikloretylen, grundning med blymönja och svart Plomb rostskyddstäckfärg. Sprutat i ett litet, oventilerat utrymme. Bosse säger att färgen fortfarande är fräsch. Det är inte sprutaren. Bromsrör, slitdelar m.m. ersattes med nytt. När karossen anlände så var chassiet i princip klart.

Vid dockningen provades först svetsning av fyrkantbalkarna till bottenplattan, men det kändes inte bra. Det blev istället genomgående bult med distanser i balkarna för att inte deformera dem. Dessa bultar gav dessutom en bra infästning av karossen. På den tiden fanns ett postorderföretag som hette Viking Trading i Falköping. Där kunde man handla surplusmateriel, som huvudsakligen kom från flyg. Kadmierade bultar av flygkvalitet (bättre stål) köpte man kilovis. Och det gjorde man. Alltså hamnade sådana bultar i RPB:n där det var möjligt.

Karossen och inredningsdetaljer var väl förarbetade, så egentligen var inte den biten så jobbig. Bosse och jag har skrattat åt elsystemet. Han påstår att bilen lättade 18 kg när han plockade ut det, eftersom det var obegripligt. Han överdriver nog lite. Eftersom jag har pysslat med flyg under yrkeslivet, så fick RPB:n influenser av detta. Jag tycker att det är bättre med automatsäkringar och en elcentral. Men jag förstår Bosse, för elschemorna har ju endast funnits i min pärm genom åren.

Handpenning för kitet (750:-) betalades 1970-04-01. Tyvärr hade RPB mycket på gång, så de sista prylarna, stolar och en ny vindruta anlände 1970-06-27 på kvällen med flygfrakt. Den första vindrutan hade en spricka som inte skulle blivit godkänd. Jag kontaktade en glasmästare för hjälp med montering, men vi lyckades inte. Rutan kröp av listen i övre vänstra hörnet. Han avrådde från något tvång, och vi hade facit från första rutan som tydligen hade spruckit redan i emballaget Om jag minns rätt så var det en Corvette-ruta och därmed dyr. Kontentan blev att jag ringde till TSV och frågade om en förlängd dispens. Ja, du får skicka in en skriftlig ansökan, så tittar vi på det. Hans ton lät positiv, så jag åkte iväg och köpte en skrivmaskin och författade ett brev. Därefter blev det en högst välbehövlig vila. Jag åtgärdade felet i urtaget och monterade vindrutan och väntade på svar.

RPB jobbade parallellt mot TSV och jag var inte ensam i situationen. RPB:n skulle krockprovas! Det fanns inget annat sätt att kontrollera om tanken läckte 20 g vid smällen och sedan 20 g/min. Det förslag som jag hade att placera en självtätande tank mittmonterad bakom stolarna ansågs inte uppväga krockprovet. Något som irriterade var att Bilprovningen hade olika åsikter. Den jag anlitade sa att bilen skulle vara godkänd 1/7. Enligt RPB fanns det stationer som nöjde sig med att bilen hade kontrollbesiktigats, vilket gav dessa ägare en månads respit.

Bilen var ju i princip värdelös för det fanns, vad jag minns, ingen klass inom banracing som passade. Efter att RPB:n stått några år i föräldrarnas loge, satte jag in en annons med olika alternativ i Teknikens Värld. Bl.a. Bror Jaktlund ringde och ville sälja sin RPB. Men min gick för en spottstyver någonstans norr om Hässleholm till en som hade en Piraya. Hans tanke var att byta kaross och därmed modernisera. Tydligen blev det aldrig något av detta projekt.

Här är två bilder från Leifs album under byggnationen. Tack Leif för att du delade med dig av din historia. Jag tycker historien bakom är minst lika spännande som själva bilarna.